Vattenpalatset

Igår började min praktik så jag har lämnat Fred och Léon sovandes i sängen vid 04:30 tiden för att bege mig till konditoriet. Léon hade väl tyckt det var lite konstigt att jag inte var där när han vaknade, sa Fred, men annars gick det bra. Fördelen med att börja så förbaskat tidigt är ju att man slutar tidigt också. Igår åkte vi till lekplatsen och sen till mormor/morfar, idag åkte Léon och jag till Vattenpalatset. Vilken succé!
Det var ju rätt längesen vi var där nu. Först blev nog Léon lite rädd, började gråta och pekade mot dörren, ville inte alls vara i vattnet. 150:- helt i onödan tänkte jag, tog våra handdukar och var redo för att åka hem när jag såg att Léon tittade på en pojke. Vi tittade, gick närmare poolen, kände på vattnet och vågade oss i igen. Och då vart det succé! Oron var borta och Léon utforskade hela Vattenpalatset, varenda pool, varje vrå. Han kastade sig i vattnet, jublade och hoppade med hela kroppen av lycka. Bäst var nog att åka rutshkanan ner i vattnet. Det var inte lätt att hålla reda på Léon, jag sprang efter honom som en yr höna, men han klättrade ju högst upp och kastade sig i vattnet utan minsta bekymmer.
Vi får se till att åka tillbaka snart igen men då får vi nog ha med oss simring och dynor runt armarna.

Jag älskar dig!

Jag älskar dig min lilla trollunge, mest i hela världen! Varje dag, hela tiden. Igår, idag, imorgon.

Tv-tittande

Léon är inte direkt intresserad av tvn. Han kan inte sitta still och kolla på ett program eller film. Jag har gjort ett par försök att kolla på lite barnprogram innan läggdags för att Léon ska varva ner lite men icke. Han far runt som en liten tornado istället. Det enda han fastnar framför är reklampauserna. Hör han att reklamen börjar kan han sitta blixtstilla och bara titta.
Idag tyckte jag att det var lite tyst lite väl länge (läs; 15 sek) när jag sminkade mig så jag kollade vad Léon gjorde. Det var reklam på tv och där stod Léon klistrad framför tvn.
Jag får nog spela in ett par reklamsnuttar och ha som Disneydags...

Stolta killen

Léon traskar på och det är väldigt viktigt att vi tittar på honom och berömmer honom. Han riktigt strålar av stolthet när han går och tittar på oss som om han vill säga "titta på mig nu, titta vad jag kan mamma och pappa!" Så vi hejar på, kramar och pussar. Helt underbart!

Nu går det undan

Idag har Léon gått massor och man riktigt ser hur stolt han är när han stapplar fram. Vi är lika stolta vi, applåderar och tjoar och klappar händerna. Vår lille pojk går, han är så stor. Nu måste vi verkligen inse att bebistiden är över, eller ja, Léon kommer alltid vara min lilla bebis. För ett år sedan, idag och om 15 år också.

Han går!

Från och till i över en månad nu har Léon tagit nåt steg eller två men idag gick han, flera steg, över en meter!! Jag satt på golvet och bläddrade i Ikea-katalogen och Léon stod vid soffan och pillade med nån lapp. Helt plötsligt hör jag nåt stapplande, tittar upp och där står Léon med lappen i handen för att visa mig. Jag skrek rätt ut och ropade på Fred, stackars Léon fattade väl ingenting. Han gick!! Vår lille bebis går, vår stora pojk!

Höstsol!

Idag när jag slutat skolan mötte jag upp Léon och Fred hemma hos mamma, Maddis kom ju från Egypten igår så vi ville klämma och pussa lite på henne. Fred tog bilen hem och Léon och jag promenerade hem. På vägen stannade vi på lekplatsen och Léon var på riktigt upptäckarhumör. Han lekte med kvarglömda sandleksaker, plockade blommor och klättrade upp till rutshkanan, la sig på mage och gled ner med huvudet först. Lite orolig mamma men Léon kunde inte bry sig mindre, han hade ju kul.
Imån tar vi med oss en termos och lite fika om vädret är lika fint.

Tiden flyger

Léon växer och utvecklas, lär sig nya saker varje dag. Det är så häftigt att titta på honom när han lär sig nåt nytt, se hur han studerar och undersöker prylar. Skithäftigt!
Hästarna utanför får Léon inte nog av, dom tittar vi på och pratar med ett antal gånger varje dag. Han är väldigt förtjust i djur. Ser han katten säger han mjau, hunden voff, fågeln pip pip pip pip, kossan muu, och gnägger till hästarna. Och till mjölkpaketet säger han muu. Rätt ska vara rätt ja, mjölken kommer från kossan på mjölkpaketet.

Det är väl nån månad sen Léon tog sina första steg men sen dess intresserar det honom inte. Han ställer sig upp utan att hålla i nåt men väl där inser han att han inte har nåt stöd och sätter sig ner. Eller så traskar han runt här utefter väggar och annat han kan hålla i. Igår på öppna förskolan sprang han, eller spurtade, med gåvagnen. Men att gå själv, det kommer när det passar herrn, tills dess är han vår supersnabba lilla vessla.

Stora killen

Léon har hunnit bli ett år, han busar för fullt och munnen går i ett. Vi har haft vår lilla prins hos oss i snart 13 månader, helt otroligt. Hur är det ens möjligt att den här tiden bara flög förbi så fort?!
Varenda stund med Léon är underbar och jag hatar verkligen att vara ifrån honom. Han får mig att skratta varje dag och hans små hyss han hittar på för jämnan är svåra att inte roas av.
Imorse tog jag av Léon blöjan när vi fortfarande låg kvar i sängen, vänder ryggen till och hör hur det riktigt skvalpar då Léon kissar mitt på vårt stora rentvättade täcke. Bara att gå upp. Jag går på toaletten, kommer ut för att ta på Léon blöja och hittar honom genom att följa spåret av bajs. Jaha ja. Bara att städa upp och tvätta buspojken. Hinner avsluta detta, ska slänga tvättlappar och ser hur Léon står och river ner all vikt tvätt från soffbordet. Den tvätten vi vek igår innan vi däckade i sängen... Efter det kunde jag bara skratta! Inom loppet av fem minuter och innan klockan ens slagit sju, vilken härlig dag!

Marstrand

I söndags åkte vi ut till Marstrand och spenderade hela dagen där. Vi åt gott, promenerade runt, kollade fästningen och den underbara naturen, också fick Léon känna på vattnet i havet och leka på den fina lekplatsen. Jag kan bli lite sådär löjligt lycklig när jag vet att Léon fått vara ute hela dagen, utomhuslek är ju det bästa. Det är tur att det inte finns nåt dåligt väder utan bara lite sämre kläder.. Så därför tog vi på oss regnbyxorna i lördags efter regnet och satte oss ute och smakade på ett par stenar. Jordgubbar är dock att föredra!

Jordgubbar och grädde

Vi försöker ju hålla Léon borta från socker, känns väldigt onödigt att skapa ett begär hos honom som han inte alls har ett behov av. Men det betyder ju inte att han inte kan få samma efterrätt som mamma och pappa. Häromdagen åt vi jordgubbar och grädde, Léon älskade det! Dock var det inte så lätt att äta grädde med händerna men detta fixade Léon på annat sätt.

Midsommar

Idag har Léon firat sin första midsommar. Kul hade världens finaste lilla prins iallafall.

Vår lilla underbara prins bara växer och växer och lär sig nya saker varje dag. Igår fyllde Léon 10 månader och det firade vi med att åka till Gunnebo Slott och sen köpa en ny bilstol till prinsen.

Varje dag när Léon visar sina nya kunskaper blir man sådär löjligt gråtmild av lycka och hjärtat riktigt värker av stolthet. Igår när vi satt i bilen sa Léon 'mamma', pekade på mig och sa 'där'! Jag dog ju nästan, "hörde du, hörde du?!" nästan ropade jag till Fred trots att han satt i bilen med oss. Allt tjat om "var är mamma? Var är pappa? Var är katten?" ger ju verkligen resultat, Léon lyssnar på oss även om vi tjötar nåt enormt varje dag. Haha, tänk så löjligt lycklig man kan bli.

Nu har Léon krupit i ca en månad, innan tog han sig fram i ilande fart genom att åla. Men nu har han kommit på att han tar sig framåt ännu snabbare om han skjuter rumpan i luften och kryper på fötterna.

Fem tänder totalt är det som tittat ut, och Léon har fått en riktigt blond liten kalufs. Det nästan svarta håret han hade när han föddes är ett minne blott. Han är så fin, våran lilla prins.

Mormors iPad

Här lär mormor Léon använda iPad:en, det tränas flitigt.

Liten blir stor alldeles för fort

Igår gick jag in i sovrummet för att byta om, Léon låg och pillade med sina leksaker i vardagsrummet. När jag tittar ut på Léon står han upp! Då har lillprinsen ställt sig upp, helt själv, mot tv-bänken! Och där stod han, som om det var det vardagsmat. Sen ställde han sig upp igen på samma ställe och i soffan reser han sig upp på en halv sekund. Jag hinner ju inte med i den här takten som Léon utvecklas och lär sig nya saker!

Tredje tanden

Idag hittade jag en till tand i Léons lilla mun, den tredje. Det är ena hörntanden i överkäken som tittat fram. Och precis som förra gången då de två tänderna i nederkäken kom märkte vi ingenting på Léon, han har vart precis lika go och glad som vanligt. Skönt att tandsprickningen inte påverkar honom direkt!

Prinsen sover sen en liten stund tillbaka, jag har ätit kvällsmat och nu ska jag röja upp här och sen skriva lite i Léons album.

Dagens lärdomar

Efter en veckas semester hos mormor, morfar och moster tog Léon idag två långa vilor, det är tufft att leka och busa så mycket. Men när han väl var vaken idag var Léon på toppenhumör, då har det vart fullt ös och idag har han lärt sig massa nya saker, bl.a. att skrika högt och gällt och även smacka med munnen. Sen sa han "baba baba baba" flera gånger, jag tror faktiskt det är pappa han säger! De senaste dagarna lärde Léons mormor honom att blinka och detta har han övat på flitigt idag. Han blinkar med hela huvudet och kisar med ögonen och ler världens flin. Det var inte lätt för mig att behålla en allvarlig min när han firar av det där leendet efter att jag hade tillrättavisat honom...

Överväldigande

När jag tittar på den här bilden slår mitt hjärta ett extra slag, det liksom riktigt hoppar till innanför bröstbenet. Tänk att den där glade lille busen är min, min son, mitt barn. Han är MIN, och Freds också förstås. Jag älskar honom så att det gör ont. Varje gång jag ser den här bilden riktigt smälter jag inombords och på något konstigt sätt känns det så svårbegripligt och överväldigande att tänka på att den här sötnosen är min.

Senaste dagarna

Och i vanlig ordning springer dagarna, och till och med veckorna, förbi! Fred kommer hem från Irland imån, han har redan varit borta i en vecka. Jag förstår inte vart tiden tagit vägen. Jag skulle ha bakat massa inför Maddis student men det enda jag hunnit med är en sats macarons... Nu börjar det ju bli bråttom!

Dock har vi hunnit med lite annat, bl.a. handlat lite blommor och gjort lite fint i trädgården. Och igår var det Bergumsdagen så då var vi på lantgården och tittade på kossor, grisar, hönor, kaniner och en gås. Också klappade vi fåren och lammen. Och Léon fick en present, sen kan man ju fråga sig vilka som haft roligast med poolen i bilform som vi köpte...

Ja, vad mer har vi gjort? Vi var hos Léons gamlemorfar, promenerade och åt glass i solen. Léon tar allt fler krypsteg på alla fyra, innan har han ju främst tagit sig fram genom att åla. Sen har vi ju lekt massa med familjen! Kort och gott har vi haft en väldigt härlig vecka, det sköna vädret har ju inte gjort veckan sämre direkt.

Här kommer veckan i bilder.

Busbebisen på framfart

Här springer dagarna förbi. Léon lär sig nya saker hela tiden och numer har han inte riktigt tid för att sova, det finns ju så mycket annat att göra. Vi har tillfrisknat från magsjukan och sen dess har det vart fullt ös. Det här med Léons sömn under dagen har blivit lite halvstrulig. Léon sover ju alltid i vagnen dagtid, sängen då är omöjlig, men nu vill han inte somna. Han sätter sig upp hela tiden, om en bil kör förbi, om han hör någon prata eller om han helt enkelt inte vill missa allt häftigt som händer i den stora vida världen. Detta resulterar i en väldigt trött liten kille. Fast han fortsätter gärna i 110 trots att han är alldeles övertrött.

Jaja, det var lite just nu, här kommer ett gäng bilder från senaste dagarna.