Tv-tittande

Léon är inte direkt intresserad av tvn. Han kan inte sitta still och kolla på ett program eller film. Jag har gjort ett par försök att kolla på lite barnprogram innan läggdags för att Léon ska varva ner lite men icke. Han far runt som en liten tornado istället. Det enda han fastnar framför är reklampauserna. Hör han att reklamen börjar kan han sitta blixtstilla och bara titta.
Idag tyckte jag att det var lite tyst lite väl länge (läs; 15 sek) när jag sminkade mig så jag kollade vad Léon gjorde. Det var reklam på tv och där stod Léon klistrad framför tvn.
Jag får nog spela in ett par reklamsnuttar och ha som Disneydags...

Stolta killen

Léon traskar på och det är väldigt viktigt att vi tittar på honom och berömmer honom. Han riktigt strålar av stolthet när han går och tittar på oss som om han vill säga "titta på mig nu, titta vad jag kan mamma och pappa!" Så vi hejar på, kramar och pussar. Helt underbart!

Nu går det undan

Idag har Léon gått massor och man riktigt ser hur stolt han är när han stapplar fram. Vi är lika stolta vi, applåderar och tjoar och klappar händerna. Vår lille pojk går, han är så stor. Nu måste vi verkligen inse att bebistiden är över, eller ja, Léon kommer alltid vara min lilla bebis. För ett år sedan, idag och om 15 år också.

Han går!

Från och till i över en månad nu har Léon tagit nåt steg eller två men idag gick han, flera steg, över en meter!! Jag satt på golvet och bläddrade i Ikea-katalogen och Léon stod vid soffan och pillade med nån lapp. Helt plötsligt hör jag nåt stapplande, tittar upp och där står Léon med lappen i handen för att visa mig. Jag skrek rätt ut och ropade på Fred, stackars Léon fattade väl ingenting. Han gick!! Vår lille bebis går, vår stora pojk!

Höstsol!

Idag när jag slutat skolan mötte jag upp Léon och Fred hemma hos mamma, Maddis kom ju från Egypten igår så vi ville klämma och pussa lite på henne. Fred tog bilen hem och Léon och jag promenerade hem. På vägen stannade vi på lekplatsen och Léon var på riktigt upptäckarhumör. Han lekte med kvarglömda sandleksaker, plockade blommor och klättrade upp till rutshkanan, la sig på mage och gled ner med huvudet först. Lite orolig mamma men Léon kunde inte bry sig mindre, han hade ju kul.
Imån tar vi med oss en termos och lite fika om vädret är lika fint.

Tiden flyger

Léon växer och utvecklas, lär sig nya saker varje dag. Det är så häftigt att titta på honom när han lär sig nåt nytt, se hur han studerar och undersöker prylar. Skithäftigt!
Hästarna utanför får Léon inte nog av, dom tittar vi på och pratar med ett antal gånger varje dag. Han är väldigt förtjust i djur. Ser han katten säger han mjau, hunden voff, fågeln pip pip pip pip, kossan muu, och gnägger till hästarna. Och till mjölkpaketet säger han muu. Rätt ska vara rätt ja, mjölken kommer från kossan på mjölkpaketet.

Det är väl nån månad sen Léon tog sina första steg men sen dess intresserar det honom inte. Han ställer sig upp utan att hålla i nåt men väl där inser han att han inte har nåt stöd och sätter sig ner. Eller så traskar han runt här utefter väggar och annat han kan hålla i. Igår på öppna förskolan sprang han, eller spurtade, med gåvagnen. Men att gå själv, det kommer när det passar herrn, tills dess är han vår supersnabba lilla vessla.