Det var ju rätt längesen vi var där nu. Först blev nog Léon lite rädd, började gråta och pekade mot dörren, ville inte alls vara i vattnet. 150:- helt i onödan tänkte jag, tog våra handdukar och var redo för att åka hem när jag såg att Léon tittade på en pojke. Vi tittade, gick närmare poolen, kände på vattnet och vågade oss i igen. Och då vart det succé! Oron var borta och Léon utforskade hela Vattenpalatset, varenda pool, varje vrå. Han kastade sig i vattnet, jublade och hoppade med hela kroppen av lycka. Bäst var nog att åka rutshkanan ner i vattnet. Det var inte lätt att hålla reda på Léon, jag sprang efter honom som en yr höna, men han klättrade ju högst upp och kastade sig i vattnet utan minsta bekymmer.
Vi får se till att åka tillbaka snart igen men då får vi nog ha med oss simring och dynor runt armarna.
