Stora killen

Léon har hunnit bli ett år, han busar för fullt och munnen går i ett. Vi har haft vår lilla prins hos oss i snart 13 månader, helt otroligt. Hur är det ens möjligt att den här tiden bara flög förbi så fort?!
Varenda stund med Léon är underbar och jag hatar verkligen att vara ifrån honom. Han får mig att skratta varje dag och hans små hyss han hittar på för jämnan är svåra att inte roas av.
Imorse tog jag av Léon blöjan när vi fortfarande låg kvar i sängen, vänder ryggen till och hör hur det riktigt skvalpar då Léon kissar mitt på vårt stora rentvättade täcke. Bara att gå upp. Jag går på toaletten, kommer ut för att ta på Léon blöja och hittar honom genom att följa spåret av bajs. Jaha ja. Bara att städa upp och tvätta buspojken. Hinner avsluta detta, ska slänga tvättlappar och ser hur Léon står och river ner all vikt tvätt från soffbordet. Den tvätten vi vek igår innan vi däckade i sängen... Efter det kunde jag bara skratta! Inom loppet av fem minuter och innan klockan ens slagit sju, vilken härlig dag!