onsdag 9 maj 2012
Överväldigande
När jag tittar på den här bilden slår mitt hjärta ett extra slag, det liksom riktigt hoppar till innanför bröstbenet. Tänk att den där glade lille busen är min, min son, mitt barn. Han är MIN, och Freds också förstås. Jag älskar honom så att det gör ont. Varje gång jag ser den här bilden riktigt smälter jag inombords och på något konstigt sätt känns det så svårbegripligt och överväldigande att tänka på att den här sötnosen är min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och just här på denna bild är det bara jag och Léon. Mitt lilla barnbarn och jag är på förskolan och leker.
SvaraRaderaJag menar att det bara är vi två på förskolan. Jag njuter att få vara med Léon och älskar honom. Han är livets efterrätt och det är ljuvligt.
SvaraRadera