Idag är det exakt ett år sedan vi gjorde ett graviditetstest som visade positivt. Då skrattade vi och undrade med en gång om det var en flicka eller pojke. 7 månader och 10 dagar senare föddes vår lilla prins som nu förgyller varje dag hos oss.
Jag hade slutat dricka kaffe, ville inte ha någon alkohol, mådde illa dygnet runt, mådde oerhört dåligt då jag hade ett hemskt humör och trots alla dessa rätt så uppenbara symptom tyckte jag Fred var knäpp när han på nyårsafton sa "du kanske är gravid...?" Inte kunde det väl vara så, eller..? Visst var det så! Jag kämpade med ett glas rött vin till middagen men fick till slut ge det till Christine och champagnen på 12-slaget smuttade jag på men ställde sen bort det. Illamåendet blev bara värre och jag tänkte att jag måste gå till en läkare för att få hjälp. Men först ett grav.test. Bara för att utesluta. Utesluta det uppenbara. Rolig man är egentligen! Det var ett stort fett blått plus innan jag ens kissat färdigt. Vilken känsla det var, helt jäkla otroligt! Det pirrar i magen på mig nu bara jag tänker på det.
Och nu såhär ett år senare ligger vår lilla prins inne i sin säng och sover. Tid och rum stannar när vi tittar på honom, det finns inget ljuvligare än att höra hans andetag när han sover eller att få känna hans mjuka hud under våra händer. För att inte tala om när han skrattar och ler... då smälter hjärtat! Jag tror inte på någon gud men jag tycker verkligen vi är välsignade som har vår lilla prins här hos oss, helt jäkla fantastiskt är det!
Redan i v. 7 hade magen börjat växa! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar